Är hängivet sjuk, ligger under två täcken och fryser, huvudet gör ont och väger ton, hostar, halsen kliar och känns tjock, som om någon hällt sirap i halsen på mig. Max lagar påskmat och jag ynkar till Harry Potter för det är vad jag orkar.
Vi har iaf fixat 60-års present till far, kollat på Malmö samtidigt som vi frusit som fan. Och sen har vi även second hand shoppat. En ny klänning och stickor bland annat ^^
Tentan gick utan problem, och tentafesten var ju ett måste. Jag stack dock hem tidigt eftersom det blev lite kaos. Dessutom har det hänt en massa saker de senaste dagarna som jag inte tänker ta här med hänsyn till alla inblandade! Så att komma hem och börja ta itu med mycket känslor och sånt var skönt istället för att trycka undan dem ytterligare ett tag och supa sönder. 
Idag skolkade jag miljörätten för sömn, och det var verkligen behövligt, inte sovit utan klocka på en månad och har nog inte direkt sovit ut sen dess heller.... Sov 11 timmar, och två timmar till på eftermiddagen. Annars har jag mest tränat, en löprunda. Årets första faktiskt, och jag körde 3 km på 20 blankt, vilket är rätt bra för att det var kallt och pollen ute. 
 
Sen blev det fäktning på kvällen, alltid nice, men Dimman körde svinhård fys med oss så hela kroppen är slut och börjar bli lite stel... hej träningsvärk! 
Nu ska jag dricka te, kolla Trinny och Susanah och sen kanske sova lite till någon bra film :) Påsklovet är här och Max kommer på fredag ^^
... kicka tentarumpa!
Huvudet väger runt ett ton, jag känner mig verkligen inte pigg eller på humör för ytterligare en dag med maratonplugg. Dricker te och har danger days på hög volym för att klara ut dagen. Borde gå och träna men förkyldningen kvarstår, kanske tar gymmet lite snabbt bara för att få lite energi. Imorgon då är det över. 

So for once I'm writing in English so I can explain to my fellow MCRmy and all the beautiful people I have gotten to know because of one single band how I feel about this break up... 

My first love wasn’t for just one boy; no it was for five very handsome boys who spoke directly to me. Or at least it felt that way. Ironically my love was for a band called My Chemical Romance and from the beginning when I found them (or if they found me, I’m not sure) in 2006 it was a chemical romance that never should end. A kind of an addiction or maybe an obsession to their music and to their message, and specially one: “Be yourself, don’t take anyone’s shit and never let them take you alive”.

And they have followed me through every day from my early teen years when I was confused about life and everything, when school was a pain in the ass, when I left home at sixteen to fulfill a dream, at all of those trips to and from and on all of the fencing competitions and helping me getting through sunshine and rain. They were there on all of the big days in my life: when I fell in love with an actual boy for the first time, the first break up, even on my graduation day: the record I listened to in the morning getting ready for it was “The Black Parade”. They always seemed to be around, every day, until yesterday.

Sure I have been having some affairs, I did a little bit of cheating on the band, listening to other music, sometimes I completely forgot about the love I have for MCR. But in the end, I always end up with MCR blasting at the highest volume on my stereo. And when I do I feel strong, alive, loved, understood and a mix of thousands of feelings I can’t even begin describe. You have to be a member of the MCRmy to understand.

But I always thought My Chemical Romance was one of the things that never, ever would or could come to an end. Why? Well you know what they say, don’t you? Your first love never dies. But it did, leaving the world a little darker.
And I feel exactly as after a bad break up: I feel hurt, hurt because it is painful when something beautiful and something you love disappears or dies.
I feel lonely, because even if I never got to see them in person, or at a show (something I regret so much now. Why didn’t I just skip school to see them on my 19th birthday?!) they were more than just a band. They were therapists through their lyrics, a friend when you needed them and ordinary people who made themselves extraordinary. And now it is just gone. Sure the music is still there, but it isn’t just the same anymore…
I feel angry, about the way they left things – six lines without an explanation. Just this is the end. Barley even a thank you for being such amazing fans. Because we fucking are! Not even a: I don’t love you like I did yesterday… Just a goodbye.
And as after a bad break up, which this is by the way, it is a horrible break up, at least with the fans. Well after a bad break up you start to ask these questions: what did I do wrong? Things like that. And of course every song you hear is about how they hurt you, how everything is shitty…

But I understand, these boys I fell in love with are not boys anymore, they are amazing men who have beautiful families to take care of, and other things in life than me, and every other kid that looks up to them. But right now I don’t want to be understanding, I want to be hurt because they hurt me and I want to be sad because my first love is gone!

But even if I’m hurt I want to say thank you to Gerard, Frank, Mikey, Ray and of course Bob, for being My Chemical Romance and for helping me by singing and playing from their hearts and being so beautiful, sincere, messed up and ordinary people who made themselves extraordinary for twelve years, in which I have been knowing them for seven.

So rest in peace My Chemical Romance, you were the perfect first love and I will never forget everything you did for me, but I’m sure as hell are going to miss you. So long and goodnight!

 

Luftens dag blev inställd, men det fick inte vi veta förrens vi var där... Tack. Annars sitter jag mest och renskriver svaren på instuderingsfrågorna samt funderar på om jag inte ska typ sova lite. Sov dåligt i natt pga. en massa skit och koffein börjar ha svårt att hålla liv i mig... 
10 saker eller mänskliga företeelser som påverkar vattnets kretslopp? 
Fun fun...
Vi har börjat med statistik inför NÄSTA delkurs idag, vi har inte ens hunnit tentan av del 1 än... Och Göran höll en jävligt dålig föreläsning. Ytterst få i kursen har läst statistik innan och han var extremt dålig på att förklara. Han förutsatte att vi skulle kunna läsa ur att vi skulle ha miniräkare, datorer samt statistikboken ur schemat där det stod: lab och övning. Idioti. 
Ebba har dessutom idiotförklarat hela programmet öppet i Metro. Känns ju jävligt bra. 
 
Men iaf, har tenta på tisdag så resten av dagen och veckan blir det plugg. Men först lite chill och räkna ut timmarna som jag jobbat så att jag kan skicka in blanketen till skolan! 
Japp det skulle man kunna tro... åtmistånne om man såg vad jag handlade på mig på ica för en stund sen. Men 21 är ju typ det nya 5...? Eller va? En annan fyller nämligen år imorgon och då måste man ju ha tårta eller som det blir i detta fallet cupcakes för det blir lite lagom att inte behöva äta kaka i två veckor sen.... Man måste även ha lila glittrande ljus, strössel att dekorera cupcakes med och balonger med söta djur på.. Som sagt barnkalas @my place... xD Ska nog även köpa på mig en flaska med alkoholhaltig läsk att dricka imorgon kväll, så att jag känner mig liiiite vuxen också!
Nej plugg blir det nu innan jag ska baka. Lite instuderingsfrågor och något kapitel i den svenska miljörätten med en kopp te är ju alltid trevligt. Eller en kopp te är det iallafall....
Ja, jag är lyckligare än på väldigt länge ikväll! Fäktning är och förblir min drog <3 Nu ska jag däcka framför tv:n och försöka få mitt huvud ur molnen så att jag kan sova i natt!
Herregud, vad mycket som hänt! Har flyttat och det tog upp större delen av förra veckan (mental breakdowns, ikea, tänkarglasögon och mycket mycket mer), sen har jag varit däckad i migrän och massa sånt. Men idag är jag ledig och har försökt fixa att få en remiss till en migrännisse. En massa turer senare så kanske jag lyckats att få mina journaler från Jkpg och Kkna hit till Malmö... 
Men jag är ändå rätt pepp för ikväll ska jag till fäktningen :o <3 stay tuned!
Ja första dagen på "jobbet" som antecknare är avslutad, nice att få jobb utan att anstränga sig för att få det... Kanske ska backa ett steg, jobbet innebär att jag ska anteckna åt en klasskompis (och vän) som är dyslektiker under föreläsningar och under andra saker i skolan. En timlön från skolan på 40 kronor för att gå i skolan och renskriva mina anteckningar (som jag redan gör) fett bra deal! Hade inte ens bett om det, Andre bara gav det till mig för tydlingen antecknar jag bra! 

Annars är jag mest trött efter att ha sett fel på en timme när vi började idag (kom för tidigt >.<) och sen har det varit långa dagar med flytt, skola och igår en miljörättegång. Intressant men rätt tråkigt... Nu ska jag krypa upp i sängen, dricka lite te, glo på vänner och vila hjärnan innan lite mer plugg.