Mitt Liv Som Miljömupp

Oj. Det var nog exakt 100 år sen jag var inne här eller ens skrev här... Hur tänkte jag när det blev såhär? 

Aja, idag är en sån dag där jag skrotar runt i mysbyxor, en för stor blodomloppet tröja med en kopp te i högsta hugg. Ljudanläggningen spyr ut The Black Parade på hög volym och jag försöker att koncentrera mig på att renskriva anteckningarna från igår. För igår började jag T3 på miljövetarprogrammet! Den här terminen ska jag ägna mig åt att läsa ekonomi med inriktning mot miljö, vilket ska bli väldigt intressant. Även om mitt engagemang just nu är ljummet... 

Annars är jag lite sådär småsjuk och trött, och har alldeles för många sidor att läsa tills imorgon, men det löser nog sig. Dagen är ung.

Såatte, det gör ont att bli påkörd av en bil! Lyckligtsvis träffades bara min vänsterhand eftersom jag lyckades väja undan helt okay. Ingen hjälm hade jag heller så det hade ju kunnat bli illa.... Killen smet från olyckan innan jag ens lyckats ta mig undan från gatan. Han svängde väldigt snävt och i för hög fart på en rätt smal gata och han väjde knappt, vilket var väldigt obehagligt!

Jag har ett tejpat finger (lillfinger), det är dock ingen fraktur eller ledskada, eventuellt en spricka, men det får läka av sig själv och handryggen är lite öm men annars mår jag bra. Ont gör det ju i fingret och jag hade lite svårt att sova inatt när det pulserade, plus att jag såg en rätt obegaglig film innan jag sov, kan ju ha lite med saken att göra.... Nu ska jag gå och hitta på något för jag har tråk! 

Börjar 10.15 och inte 9.15. Missar en timmes sömn som jag verkligen behöver >.< 

I eftermiddag bär det av mot Karlskrona, whish me luck!

Jag är inte ett stort fan av att dömma fäkttävlingar. Jag har en lincens som snart går ut och jag vill behålla den så jag måste döma två tävlingar innan sista maj. Inga problem, ställer upp i Jönköping för FKC (nuvarande klubb som jag ska byta från... snart.. om ett tag..) och sen tar jag hel helg USM så blir det bra, får ha licensen ett år till. Snackade med en av klubbens ansvariga nyss och han undrade om jag inte kunde dömma i helgen. I helgen är det senior SM i Karlskrona, jag ska ställa upp och jag ska vara där på både lördag och söndag (tävla söndag) men jag är verkligen INTE pepp på att dömma senior herrar när det var snart ett år sen jag dömde sist och ett halvår sen jag själv tävlingsfäktade! Så jag tackade nej, till ev. pengar. men men jag känner att de senaste veckorna har varit tuffa ändå. Jag vill bara chilla lite och kolla på fäktning och överleva tentan imorgon utan att behöva känna mig mer sönderstressad än vad jag redan är. Längar till onsdag när jag får sova ut, till helgen 26-28 april när jag kommer hem och till sommaren, för nu är jag trött på höstvår, lite trött på skolstress och tentaångest och sånt. 

 

Hade lovar mig själv att inte plugga men jag ska göra en övningsfråga och sen ska jag dra en sväng till gymmet, lata mig och sen ett fäktpass! 

Idag har varit en sån dag som bara blivit bättre och bättre ju längre dagen gått. Först träning och få värsta endorfinkicken eftersom jag inte tränat på hur länge som helst pga. sjukdom. Sen har plugget gått bra (kanske för att jag lyckats koncentrera mig efter endofinkicken) hemmagjorda falafel fixade jag till lunch och för inte alls länge sen upptäckte jag att jag fått mail från enhetschefen på mitt förra jobb som informerade mig om att jo du får en anställning i år också. Samma avdelning som förra sommaren på ett äldreboende uppe i Bankeryd, vilket gör det till ett perfekt jobb då det ligger ca 4 km från mammas och pappas hus (aka. hemma!). Jätteskönt att slippa oroa mig för att bara behöva dra runt i sommar, blir så jäkla rastlös om jag inte gör något och även skönt att veta att man får lite extra pengar! Och eftersom jag kommer att bo hemma och inte har någon hyra på sommaren är det super! #svinnöjd tjej! 

Nu ska jag ta nån fråga till på övningstenta nummer 2 innan det blir ytterligare en kväll med Star Wars <3 Älskar 6an lite spontant eftersom jag aldrig tar mig tid att kolla på dem annars. Och jag kan inget än att älska speciellt de gammla filmerna som verkligen är några jag sett många gånger speciellt från 10års åldern och uppåt! 

Labbrapporten är inne, vi har planerat projekt hela förmiddagen och har en plan samt är redan i princip klar med enkäten och har varit i kontakt med polisen. Plus att vi har fått en kontakt till Malmö stad! Det går bra nu!

 

Sånt svin! Mitt ex alltså. Killen dumpade mig på sms efter 9 månader med någon vag flumig anledning att han mådde dåligt och att han inte klarade avstånd. Han har hört av sig ungefär varannan månad sen September med patetiska försök att få mig att åka till honom och ligga. Dock inte att bli tillsammans igen, utan bara ligga. Börjat smskonversationer med: jag saknar dig, drömmde om dig i natt och liknande. Nu för någon vecka sen la han till mig på facebook (han hade inte det under förhållandet) och eftersom han inte varit en pain in the ass på ett tag accepterade jag honom. Han har skrivit nån gång i chatten, men idag under lunchen när jag var superstressad och trött efter en förmiddag i labbet (btw. det låter så proffisgt att säga att jag stod i labbet hela dagen!) fick jag detta:

Mitt sista svar blev att jag inte kommer göra om misstaget att låta honom komma in i mitt liv igen! 

 

Fy sjutton, men nu är jag verkligen färdig. Skulle inte ens vilja ha tillbaka tiden i Karlskrona. Jag älskar mitt liv här i Malmö. Utbildningen är bra (även om jag gnäller och tjatar om allt) och jag trivs på den, vännerna är fina och jag trivs super i den nya lägenheten! Det enda som saknas är vår, lite ledighet från tentor och kanske någon fin karl! 

 

Febern är i princip borta, har lite mer ork och har faktiskt ätit riktig mat idag! Har även varit ute på en promenad och kollat lite på miljörätten, sådär lagom ambitiöst... Har inte mer att säga egentligen, blev lite trött av promenaden så nu ska jag fortsätta att inte göra så mycket... 

Tentan gick utan problem, och tentafesten var ju ett måste. Jag stack dock hem tidigt eftersom det blev lite kaos. Dessutom har det hänt en massa saker de senaste dagarna som jag inte tänker ta här med hänsyn till alla inblandade! Så att komma hem och börja ta itu med mycket känslor och sånt var skönt istället för att trycka undan dem ytterligare ett tag och supa sönder. 

Idag skolkade jag miljörätten för sömn, och det var verkligen behövligt, inte sovit utan klocka på en månad och har nog inte direkt sovit ut sen dess heller.... Sov 11 timmar, och två timmar till på eftermiddagen. Annars har jag mest tränat, en löprunda. Årets första faktiskt, och jag körde 3 km på 20 blankt, vilket är rätt bra för att det var kallt och pollen ute. 

 

Sen blev det fäktning på kvällen, alltid nice, men Dimman körde svinhård fys med oss så hela kroppen är slut och börjar bli lite stel... hej träningsvärk! 

Nu ska jag dricka te, kolla Trinny och Susanah och sen kanske sova lite till någon bra film :) Påsklovet är här och Max kommer på fredag ^^

... kicka tentarumpa!

Huvudet väger runt ett ton, jag känner mig verkligen inte pigg eller på humör för ytterligare en dag med maratonplugg. Dricker te och har danger days på hög volym för att klara ut dagen. Borde gå och träna men förkyldningen kvarstår, kanske tar gymmet lite snabbt bara för att få lite energi. Imorgon då är det över. 

So for once I'm writing in English so I can explain to my fellow MCRmy and all the beautiful people I have gotten to know because of one single band how I feel about this break up... 

My first love wasn’t for just one boy; no it was for five very handsome boys who spoke directly to me. Or at least it felt that way. Ironically my love was for a band called My Chemical Romance and from the beginning when I found them (or if they found me, I’m not sure) in 2006 it was a chemical romance that never should end. A kind of an addiction or maybe an obsession to their music and to their message, and specially one: “Be yourself, don’t take anyone’s shit and never let them take you alive”.

And they have followed me through every day from my early teen years when I was confused about life and everything, when school was a pain in the ass, when I left home at sixteen to fulfill a dream, at all of those trips to and from and on all of the fencing competitions and helping me getting through sunshine and rain. They were there on all of the big days in my life: when I fell in love with an actual boy for the first time, the first break up, even on my graduation day: the record I listened to in the morning getting ready for it was “The Black Parade”. They always seemed to be around, every day, until yesterday.

Sure I have been having some affairs, I did a little bit of cheating on the band, listening to other music, sometimes I completely forgot about the love I have for MCR. But in the end, I always end up with MCR blasting at the highest volume on my stereo. And when I do I feel strong, alive, loved, understood and a mix of thousands of feelings I can’t even begin describe. You have to be a member of the MCRmy to understand.

But I always thought My Chemical Romance was one of the things that never, ever would or could come to an end. Why? Well you know what they say, don’t you? Your first love never dies. But it did, leaving the world a little darker.
And I feel exactly as after a bad break up: I feel hurt, hurt because it is painful when something beautiful and something you love disappears or dies.
I feel lonely, because even if I never got to see them in person, or at a show (something I regret so much now. Why didn’t I just skip school to see them on my 19^th birthday?!) they were more than just a band. They were therapists through their lyrics, a friend when you needed them and ordinary people who made themselves extraordinary. And now it is just gone. Sure the music is still there, but it isn’t just the same anymore…
I feel angry, about the way they left things – six lines without an explanation. Just this is the end. Barley even a thank you for being such amazing fans. Because we fucking are! Not even a: I don’t love you like I did yesterday… Just a goodbye.
And as after a bad break up, which this is by the way, it is a horrible break up, at least with the fans. Well after a bad break up you start to ask these questions: what did I do wrong? Things like that. And of course every song you hear is about how they hurt you, how everything is shitty…

But I understand, these boys I fell in love with are not boys anymore, they are amazing men who have beautiful families to take care of, and other things in life than me, and every other kid that looks up to them. But right now I don’t want to be understanding, I want to be hurt because they hurt me and I want to be sad because my first love is gone!

But even if I’m hurt I want to say thank you to Gerard, Frank, Mikey, Ray and of course Bob, for being My Chemical Romance and for helping me by singing and playing from their hearts and being so beautiful, sincere, messed up and ordinary people who made themselves extraordinary for twelve years, in which I have been knowing them for seven.

So rest in peace My Chemical Romance, you were the perfect first love and I will never forget everything you did for me, but I’m sure as hell are going to miss you. So long and goodnight!